Rött kött ökar risken för dödlighet

I en ny studie (DN 13/3) som gjorts av forskare från Harvard School of Public Health har tidigare indikationer om ett samband mellan högt intag av rött kött och dödlighet kunnat bekräftas. Att ersätta det röda köttet med andra proteinkällor som fisk, fågel, magra mjölkprodukter, nötter och fullkornsprodukter visade sig däremot minska risken för dödlighet.

    Resultaten från den aktuella studien (med 37 698 män och 83 644 kvinnor) visar att den ökade risken för total dödlighet (av 1 portion/ dag) var 13 % för kött och 20 % för processat kött. Motsvarande siffror var 18 % och 21 % för död i hjärt- /kärlsjukdom och 10 % och 16 % för död i cancer. Några livsmedel som kunde pekas ut som extra farliga var bacon och korv som tenderade att ge en högre risk än andra köttprodukter.

   Tidigare har man varit ense om att processat kött kan leda till ökad dödlighet på grund av dess innehåll av nitrit, nitrat och natrium. Det anmärkningsvärda med den aktuella studien är att man visat att rött kött i sig kan leda till sjukdom och dödlighet, vilket varit omdiskuterat. Varför rött kött kan leda till sjukdom och ökad dödlighet antas bero på dess höga innehåll av mättat fett, kolesterol och järn.

LCHF: En seglivad trend

”Lågkolhydrat- och högfettsdieter, så kallade LCHF-dieter, splittrar läkarvärlden”. Så står det att läsa i dagens DN. Men stämmer det verkligen? Att två av de tusentals läkare som finns i Sverige förespråkar LCHF betyder inte att läkare i allmänhet delar deras åsikter. Inte heller forskarvärlden delar deras åsikter. LCHF är bara ytterligare en trend som blåsts upp av media.

Vad är LCHF?

LCHF-dieten (Low Carb High Fatt) förespråkar att man ska dra ner på kolhydratintaget och äta mer fett. Det saknas egentligen en klar definition på vad som är LCHF, dvs. hur mycket fett kontra kolhydrater man ska få i sig och av vilken typ fettet ska vara. Vissa förespråkare drar ner kolhydratintaget till ett minimum medan andra nöjer sig med att ta bort bröd och pasta (båda kallar ändå sin kosthållning för LCHF). I vetenskapliga studier som gjorts på LCHF har kolhydatintaget varierat från 4 till 45 energiprocent.

Många LCHF-förespråkare rekommenderar ofta animaliska fettkällor, med hög andel mättat fett, som smör, grädde mm. Dessa anses innehålla ”naturligt” fett till skillnad från produkter med vegetabiliskt fett.

Vad säger vetenskapen om LCHF?

Förespråkarna för LCHF hävdar att den leder till en kraftig viktminskning och det stämmer, men bara på kort sikt. På längre sikt ( 12 månader) är det ingen skillnad mellan LCHF och en lågfettdiet, vilket har visats i flera vetenskapliga studier.

Anledningen till att LCHF ger en stor viktförlust initialt är att glykogendepåerna töms och man samtidigt förlorar stora mängder vatten. Detta syns på vågen som en viktnedgång på ett par kilo. Ytterligare en anledning anses vara det höga proteinintaget som gör att man blir mätt även om man får i sig mindre energi än vanligt, vilket självklart leder till att man går ner i vikt. Oavsett vilken fördelning av näringsämnena fett, kolhydrater och protein man har går man ner lika mycket om energiintaget är det samma. En kost med högre andel fett kan i sig inte stimulera fettförbränningen mer än någon annan typ av  kost.

LCHF leder till viktförlust, i likhet med lågfettdieter, men är det samma sak som att det är en bra kost att hålla sig till resten av livet? Nej. De långsiktiga effekterna är inte kända, men dieten skulle på lång sikt kunna ha negativa hälsoeffekter.

Att mättat fett skulle vara bra att äta i stora mängder, så som LCHF-förespråkare hävdar, stämmer inte. Forskningen på området har get skiftande resultat men det man kan säga är att det är bra att minska intaget av mättat fett och öka intaget av enkelomättade och fleromättade fetter från vegetabilier och fet fisk. Det har visat sig ha goda effekter på blodfetterna och kolesterolvärdena och därmed minska risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Gå ner i vikt med vitlök?

Ny forskning visar att vitlök (Allium sativum L.) kanske kan stimulera fettförbränningen och hjälpa dig att gå ner i vikt.

I en  studie gavs feta möss (som gjorts feta genom att matas med en hög-fett diet) ett tillskott av vitlök i 7 veckor. Det resulterade i att mössen minskade i kroppsvikt och fettmassa.

Tillskottet av vitlök minskade uttrycket av adipogena (”fetma bildande”) gener i fettväven och ökade samtidigt uttrycket av UCP (Uncoupling Protein) i flera vävnader.

UCP är ett protein som kan öka termogenesen ("värmeproduktionen") genom att minska effektiviteten
i cellernas energiproduktion. Detta sker genom att UCP
”frikopplar” den energiutvinande processen i mitokondrierna 
(cellernas energikraftverk).'

Resultatet blir att man då "eldar för kråkorna" och en stor mängd energi försvinner som värme. Det betyder att man gör av med mycket energi, varav en stor del kommer från det fett
som finns lagrat i fettväven.


Om vitlök har samma effekt på människor som på möss är något framtida studier får visa. Men möjligheten finns ju att det kan stimulera din fettförbränning. Så ös på med lite vitlök vid näst måltid "just in case".

Referenser:

Reduction of Body Weight by Dietary Garlic Is Associated with an Increase in Uncoupling Protein mRNA Expression and Activation of AMP-Activated Protein Kinase in Diet-Induced Obese Mice. Lee M. et al. J. Nutr. 2011 141: 1947-1953

Träning gör dig smartare

Att träning är bra för den fysiska hälsan (då det skyddar från fetma, hjärt- kärlsjukdom, cancer, diabetes)  visste du förmodligen redan. Du kanske också visste att träning är bra för den mentala hälsan 

(genom sin förmåga att skydda från depression och ångest). Men vad du förmodligen inte visste är att träning kan göra dig smartare.

Många forskare har på senare tid börjat intressera sig för hur fysisk träning, speciellt aerob träning, påverkar våra hjärnor och kognitiva förmåga. En hel del bevis har börjat samlas för att träning verkligen kan ge upphov till förändringar i hjärnan, förändringar som medför en ökad kognitiv förmåga.

Djurstudier på möss har till exempel visat på strukturella förändringar i mössens hjärnor och ökad minnesförmåga efter att de fått vara med om en period av fysisk träning.

Studier på människor har visat att det finns ett samband mellan aerob kapacitet och kognitiv förmåga hos äldre individer, och att träning kan bromsa de försämringar i kognitiv förmåga som hör till åldrandet.

En väldigt intressant studie gjordes av en grupp svenska forskare. Man analyserade de fystester (kondition och styrka) och intelligenstester som värnpliktiga i sverige får göra vid mönstringen. I analysen ingick alla män födda 1950-1976 som mönstrat vid 18 års ålder, totalt 1.221.727 personer. Det forskarna fann var ett starkt bevis för att det existerar ett samband mellan aerob kapacitet och intelligens (Åberg et al.)

Som bilden visar fanns det ett linjärt samband mellan aerob kapacitet och intelligens, dvs. ju bättre kondition desto högre intelligens (A,C,D,E,F).
Inget samband mellan intelligens och styrka kunde påvisas utom för väldigt låga värden (B).

Nu kan man ju fråga sig följande:

Blir man smart av att träna? Eller är det så att  smarta människor tränar mer? En studie som denna visar ju bara att det finns ett samband, inte vad som leder till vad.

För att besvara frågan delade man upp studiegruppen i de som hade förbättrat sin kondition mellan 15 -18 år och de vars kondition hade försämrats. Återigen kunde man sett ett tydligt samband mellan kondition och kognitiv förmåga. Detta visade att en förändring i kondition var förenat med en förändrad kognitiv förmåga vid 18 års ålder ("man blir smart av att träna").





Något som var intressant i den aktuella studien var att man också tittade på sambandet mellan kondition vs utbildningsnivå och arbete senare i livet. De visade sig att de som hade bra kondition vid 18 års ålder i större utsträckning senare var högutbildade med ”högstatusjobb”.

Jag vet inte vad du tror. Men min egen slutsats är att man verkligen kan bli smartare av att träna. Så på med löparskorna och ut och spring dig smart. Eller som man säger på engelska: "Be smart, exercise your heart".

Referenser:

Åberg M, Pedersen N, Toren K, Svartengren M, Backstrand B, Johnsson T, Cooper-Kuhn C, Åberg D, Nilsson M, Kuhn G (2009) Cardiovascular fitness is associated with cognition in young adulthood. PNAS 106:20906-20911.

Hillman CH, Erickson KI, Kramer AF (2008) Be smart, exercise your heart: exercise effects

on brain and cognition. Nat Rev Neurosci 9:58–65.

Kan hjärnan styra vilken bantning som lyckas?

En artikel i dagens SvD med titeln ”Hjärnan styr vilken bantning som lyckas” fick mig nästan att sätta morgonkaffet i halsen. Visst stämmer det att hjärnan kan påverka vårt födointag genom ett flertal hungersignaler och mättnadssignaler (den så kallade ”aptitregleringen”) men det finns också mycket annat som påverkar, .t.ex. tillgänglighet på mat, sociala faktorer, värderingar och normer mm. Jag var därför väldigt skeptisk men fortsatte att läsa eftersom SvD  är, eller borde vara, en seriös tidning och inte en kvällstidning som sysslar med ”infotainment”.

  Artikeln handlade om den amerikanska hjärnforskaren Daniel Amen som sades ha upptäckt fyra olika personlighetstyper då han studerade hjärnan hos 66 000 personer som försökte gå ner i vikt.
Amen påstår sig ha funnit ett samband mellan specifika personlighetstyper och aktiviteten i vissa delar av hjärnan. Genom att veta vilken personlighetstyp man har kan man enligt Amen avgöra vilken bantningsmetod som passar bäst för en enskild individ. Om det skulle vara sant borde Dr. Amen vara en given kandidat till nästa års Nobelpris. Han har ju löst problemet med fetma och övervikt!

Vänta lite nu….det låter som lite för bra för att vara sant. I artikel nämns inte var forskningen är publicerad eller i vilket universitet den är gjord. Jag blir misstänksam.

En snabb sökning visar att någon sådan studie inte finns publicerad. Det är sant att Dr. Amen har sysslat med hjärnskanning med SPECT och det finns en del publikationer med hans namn. Det är allt från hjärnskador på hockeyspelare till drogberoende men inget om fetma och övervikt.

Jag hittar hans företags hemsida http://www.amenclinics.com/ med slogans som: ”change your brain, change your life” och ”to help you get smarter, happier, thinner and younger”. Killen kan alltså inte bara göra dig smal utan också smartare, lyckligare och yngre!

För mig förefaller Dr. Amen mer som en kvacksalvare och pengakåt självhjälpsguru än en seriös forskare. I webshoppen kan man beställa böcker, DVDs och kosttilskott som påstås ha mirakulösa effekter för allt från
viktnedgång till ökad minnesförmåga (sådant jag som nutritionist aldrig hört talas om).

Dr. Amen verkar ha en bakgrund som forskare men har nu börjat prostituera sitt kunnande och kan göra och påstå vad som helst för pengar. Inget konstigt med det. I ett land där ”get rich or die trying” är ett motto kan till och med forskare sälja sin själ till Mammon.

  Varför väljer journalisten på SvD  att skriva om sådana pseudovetenskapliga metoder? Det kan bero på okunskap eller att man insett att artiklar om bantning säljer fler nummer. Men genom att skriva sådant förlorar en tidning i min mening all sin trovärdighet. Hur ska jag nästa gång kunna avgöra om det som påstås i SvD är sant eller bara bullshit? Nu är jag ganska insatt i det som rör kost och näringslära och kan därför avgöra  sanningshalten i den aktuella artikeln, men det är det ju inte alla som kan. Några timmar senare ser jag att en ”känd” PT har skrivit om samma artikel på sin blogg och tyckt att den var riktigt bra. Om personer som varje dag tar betalt bl.a. för att ge sina klienter kostråd inte kan genomskåda artikeln är det nog många ”vanliga” som inte heller kommer att kunna göra det.

  Svenska Dagbladet verkar ha lämnat den seriösa journalistiken bakom sig. Nu har man gett sig in på ett territorium som förut var helt förbehållet kvällspressen och hälsoblaskorna.
  Vad ska man nu läsa på morgonen? Inte fan blir det Svenska dagbladet.

Ökar socker risken för hjärtsjukdomar?

Enligt en artikel i DN (tisdag 25/10) har svenska forskare funnit ett samband mellan högt intag av socker och en förhöjd halt av små LDL partiklar, en ny riskmarkör för hjärtsjukdom, hos deltagare i studien Malmö Dieat and Cancer (MDC).


Så som artikeln i DN är skriven (med påståendet ”Socker är sannolikt farligare för hjärtat än vad fett är” är det lätt att missförstå vilka resultat studien har kommit fram till och vilka slutsatser man kan dra från dem.




Fynden är väldigt intressanta med det går tyvärr inte att dra några definitiva slutsatser av studien för att:

1) Oenighet råder fortfarande  bland forskarna om vilka biomarkörer som bäst kan förutsäga

risken för hjärtsjukdom. Till exempel anser vissa forskare att apo B är en bättre markör än LDL. I den aktuella studien mättes halten små LDL partiklar, men att använda dessa som markör är ännu inget som är allmänt accepterat som en bra metod.

2) I sin rapport nämner författarna själva att: “We could not confirm the hypothesis that simple carbohydrates would be the main determinants of small LDL particle concentrations”. Detta för att effekten var så liten att den inte kan anses vara statistiskt säkerställd. Det som sågs var bara en tendens, ”a tendency of positive correlation”, mellan sockerintag och förhöjda halter  små LDL-partiklar.

Angående fettintagets effekter på blodfetterna vet man från tidigare studier att det har en effekt. Troligen är mängden fett inte avgörande medan kvaliteten är det. Intag av enkelomättade (MUFA) och fleromättade (PUFA) till förmån för mättade fetter (SFA) är positivt. I den aktuella studien kommenterar författarna att effekten av fleromättade fettsyror troligen togs ut av transfetter, då de båda buntades ihop.

När det gäller intag av kolhydrater är kvaliteten viktig även där. Kolhydrater med låg GI (tex. grönsaker och fullkornsprodukter) till förmån för kolhydrater med hög GI (Tex. socker) är positivt. Men olika sockerarter har också en förmåga att påverka blodfetterna på olika sätt (tex. fruktos kontra glukos).

Slutsatsen som forskarna i den aktuella studien ändå drar är att ett begränsat intag av disackarider och ett måttligt intag av alkohol och protein har ett samband med en mindre ”åderförkalkande” blodfettsprofil.

Kostråd från WHO:s experter med avseende att minska risken för hjärtsjukdom :

  Ät mycket:

• Frukt och grönsaker
• Fullkornsprodukter
• Baljväxter
• Fisk
• Magert kött

  Dra ner på:

• Salt
• Socker
• Fett

Övriga rekommendationer är:

• Undvik övervikt
• Fysisk aktivitet (minst 30 minuter/ dag)
• Undvik rökning

Källor:

Sonestedt E. Wirfät E. Wallström P. Gullberg B. Drake I. Hlebowitz J.

High disaccharide intake associates with atherogenic lipoprotein profile

British Jounal of Nutrition. Oct 2011

Sniderman A. Williams K. Contois J. Monroe H. McQueen MJ. Graaf J. Furberg K.

A Meta-Analysis of Low-Density Lipoprotein Cholesterol, Non-High-Density Lipoprotein Cholesterol, and Apolipoprotein B as Markers of Cardiovascular Risk.

Circ Cardiovasc Qual Outcomes. May 2011

Håll vikten med enkla medel

Nästan alla dieter och bantningsmetoder ger resultat, men bara på kort sikt. På längre sikt är det ofta svårt för folk att behålla den nya vikten. Därför tycker jag att det är väldigt intressant med studier som tittar på kost- och livsstilsförändringar som kan fungera och vara effektiva i längden.

En ny koststudie som uppmärksammas i DN idag visar att små förändringar i kosthållning och livsstil kan vara effektiva för att förhindra eller "bromsa" viktuppgång på lång sikt. Deltagarna i studien gick i snitt upp 1.5 kg under fyra år (syftet var ju att studera vilka förändringar som skulle kunna ”bromsa” en viktuppgång).

De som lyckades hålla en lägre vikt, eller minska vikten åt mer grönsaker, fullkornsprodukter, nötter och frukt. Yoghurt var något som också gjorde det lättare att hålla vikten vilket möjligen skulle kunna förklaras av yoghurtkulturens effekter på tarmfloran. Att tarmfloran kan påverka vikten har man tidigare sett i djurförsök. Inte överraskande var den förändring som gav störst effekt fysisk aktivitet.
Brist på sömn, TV-tittande och alkohol var några av de faktorer som ledde till viktuppgång.

Ny forskning blir sista spiken i LCHF-kistan

Fiberrik mat, mindre kött och mindre charkuterier minskar tarmcancerrisk.

Det visar en stor vetenskaplig granskning som uppmärksammas i DN idag.

Vetenskapen talar alltså emot vad som förespråkas av LCHF och ”Jägarkost” fanatikerna.

Att dessa modedieter kan leda till en snabb viktminskning initialt stämmer, men att de skulle vara hälsosamma på lång sikt har ingen vetenskaplig grund.