lördag 26 februari 2011

Tillräckligt med D-vitamin?

I en ny studie som idag uppmärksammas i DN och SvD undersöktes behovet av D-vitamin hos flickor i Danmark och Finland.
Rekommenderat intag av D-vitamin skiljer sig mycket från land till land. I norden och Sverige är rekommendationen 7.5 µg/dag (NNR 2004) medan det i USA nyligen höjdes till 15µg/d för ungdomar (US DRI commite).
Just för ungdomar i växande ålder är intaget av D-vitamin viktigt eftersom en brist kan leda till ett försämrat upptag av Kalcium och en lägre benmineraldensitet. D-vitamin fås i dieten och kan  bildas i huden vid exponering för solljus (UVB). Under vintermånaderna är det dock en stor risk, speciellt i norra Europa, att man inte får tillräckligt.
I den aktuell studien indelades testpersonerna slumpvis i tre grupper. De tilldelades 0, 5, eller 10 µg vitamin D3 dagligen under 12 månader. Intag av D-vitamin undersöktes genom frågeformulär och det togs blodprover vid start, efter 6 månader och 12 månader.
Slutsatsen som forskarna drog av studien var att lämpligt intag av D-vitamin var 8.3 och 18.6 µg under vintertid beroende på vad man definierar som lägsta gränsvärdet av 25(OH)D i serum. Även om man använder det lägsta gränsvärdet så förefaller de svenska rekommendationerna på 7.5 µg/dag som låga. 

Referens:
Cashman KD, FitzGerald AP, Viljakainen HT, Jakobsen J, Michaelsen FK, Mølgaard C.
Estimation of the dietary requirement for vitamin D in healthy adolescent white girls.
Am J Clin Nutr 2011;93:549–55

Institute of Medicine, Food and Nutrition Board. Dietary reference
intakes for calcium and vitamin D. Washington, DC: National Academy Press, 2011.

måndag 21 februari 2011

Håll dig ung med rätt träning

Det sker många förändringar i våra kroppar då vi åldras. En konsekvens av åldrandet är att vi drabbas av en gradvis förlust av muskelmassa, styrka och kapacitet kallat Sarkopeni.
Efter 50 års ålder anses förlusten vara 1-2 procent per år. Följderna är bland annat en nedsatt förmåga att sköta dagliga aktiviteter, ökad risk för fall och frakturer och minskad livskvalitet.


Bilden visar ett tvärsnitt av det högra låret hos två olika individer. Båda är män och  väger lika mycket. Den ena är en 25-åring (vänster) och den andra en 63-åring  (höger).

Man kan se tydligt att 63-åringen har drabbats av en förlust av muskelvävnad. Denna vävnad har istället ersatts  av fett (det vita).


Flera faktorer anses bidra till utvecklingen av Sarkopeni däribland förlust av muskelmassa och muskelfibrer (främst typ-2), ökad inflammation, förändrade hormonnivåer och dålig kosthållning.
Sarkopeni drabbar oftas innaktiva individer men det kan också drabba dem som är fysiskt aktiva.

Jag hoppas att jag inte har gjort er alltför deprimerade nu för fastän det verkar hopplöst så finns det ljus i mörkret. Träning och speciellt styrketräning har nämligen visats vara väldigt effektivt för att motverka Sarkopeni. Till skillnad från t.ex. uthållighetsträning ger styrketräning en större ökning av muskelmassa och styrka. Det kan på så sätt effektivt hämma utvecklingen av Sarcopeni.

I en träningsstudie gjord på äldre fick man en ökning av musklernas tvärsnittsarea med 11 % och ökning av styrkan med över 100 % efter bara 12- veckors styrketräning!  (Frontera et al.).  Liknande effekter har setts hos äldre människor över 90 år efter så lite som 10-12 veckors styrketräning (Brown et al.).

Sex månaders styrketräning  gav i en studie på 65-75 åringar liknanade ökningar i tvärsnittsarea som hos yngre individer i åldrarna 20-30 år (Roth et al.). Loppet är alltså inte kört. Vi kan i mycket hör grad påverka effekten som åldrandet har på våra kroppar.

Vilken typ av träning är då optimal?
De flesta studier har visat att styrketräningen måste genomföras med en hög intensitet (läs tungt) för att ge maximala ökningar av styrka.
I en meta-analys av 47 RCT studier gjorda på äldre jämfördes effekten av olika träningsintensitet. Det visade sig att högre intensitet var förenat med en större ökning i styrka jämfört med låg och medel intensitet (Peterson et al.).

 Låg intensitet (motsvarande 12-15 reps) medel intensitet (motsvarande 10-12 reps) och hög intensitet (motsvarande 8 eller färre repetitioner). Det visade sig att högre intensitet var förenat med en större ökning i styrka jämfört med låg och medel intensitet (Peterson et al.).

Om man ska översätta det hela till praktiska råd så blir det:
1) Satsa  inte på träning med lätt vikt och många repetitioner ( t.ex. BodyPump)
2) Träna med tyngre vikter och färre repetitioner (8-10 reps).

Så gott folk, ut från gruppträningssalen och in i det hörn på gymmet där de tunga fria vikterna ligger, ty där kommer ni att finna ungdomens källa!


Referenser:
Frontera WR, Meredith CN, Oreilly KP, Knuttgen HG, Evans WJ. Strength conditioning in older men – skeletal-muscle hypertrophy and improved function. J Appl Physiol. 1988;64:1038–1044.

Brown AB, McCartney N, Sale DG. Positive adaptations to weightlifting training in the elderly. J Appl Physiol. 1990;69:1725–1733.

Roth SM, Ferrel RE, & Hurley BF. 2000. “Strength Training for the Prevention and Treatment of Sarcopenia.” The Journal of Nutrition, Health & Aging 4(3):143-155.

Peterson MDRhea MRSen AGordon PM. Resistance exercise for muscular strength in older adults: a meta-analysis. Ageing Res Rev. 2010 Jul;9(3):226-37.

söndag 20 februari 2011

Kolhydratladdning inför Vasaloppet

Det är väldigt många konstiga påståenden gällande kost som cirkulerar på nätet nu i kolhydratfobins tider. Ett av de bisarraste jag stött på är att man borde avstå från att kolhydratladda inför ett event som Vasaloppet.  Jag ska därför presentera lite kort vad man med vetenskapens stöd kan säga om kolhydratladdning och också ge lite praktiska tips för er som ska åka. 

Det behövs ungefär 8000 kcal för att åka ett Vasalopp. Energin till det muskelarbete som krävs får vi från kolhydrater och fett som vi har lagrade i kroppen.

Att få fettdepåerna att räcka till är inte ett problem för någon men kroppens kolhydratlager, i form av glykogen i muskler och lever, är små vilket ställer till problem. Brist på kolhydrater är ofta orsaken till trötthet under långvarigt arbete (1).



Man blir tvungen att dra ner farten om glykogenet tar slut och det bara går att förlita sig på fett som bränsle. Kolhydratuppladdning som medför ett större kolhydratlager har visats öka tiden till utmattning med ca 20 % och tiden det tar att avsluta ett bestämt arbete med 2-3 % (2). Genom kolhydratuppladdning är det möjligt att fördubbla muskelns glykogenmängd och öka leverns glykogenmängd med 30-60 % (3).

En kolhydratladdning inleds med en ”tömmnings-fas” som syftar till att reducera glykogenlagren. Effekten av detta blir att man optimerar upptaget av glukos och bildningen av glykogen i nästkommande fas.
I ”laddningsfasen” fyller man på glykogendepåerna genom att inta stora mängder kolhydrater och reducera träningsmängden till ett minimum.  Effekten blir en överkompensation av glykogenlagren.

Tvärtemot vad många tror så har faktiskt motionärer en större fördel av att kolhydratladda än elitidrottare. Väldigt vältränade personer har större depåer från början så ökningen de kan uppnå är inte lika stor som för en mer otränad individ (4). Det finns ett flertal metoder för kolhydratuppladdning men de kan ibland vara väldigt svåra och besvärliga att genomföra. Jag kommer därför att presentera den metod jag tycker är enklast och bäst lämpad för ändamålet

Gör på följande sätt:  
Dag 1:
 Genomför ett långt träningspass (ca 2 timmar) för att tömma glykogenlagrena . Viktigt att man belastar samma muskler som under loppet, alltså måste tömmningspasset ske på skidor. 
Inta ca 100 g kolhydrater med hög GI inom en timme efter att passet är avslutat. 
Dag 2-4: 
Vila från träning. 
Ät 8-10 g kolhydrater/ kg kroppsvikt och dag.
Viktigt att dricka mycket eftersom man för varje gram glykogen binder 2.7 gram vatten. 

Dagen D:
Ät frukost 2-3 timmar före start. Mer om frukosten i DN.
Ät kolhyratrik mat men undvik för mycket fibrer och fett då det kan orsaka magproblem under loppet. 
Drick mycket. 
Utnyttja kontrollerna för fylla på med energi och vätska under loppet.

Att tänka på: 
Det är viktigt att man vilar från träning. Gör man inte det blir uppladdningen sämre.
Viktigt att hålla ett ett lågt intag av fett och fibrer. 
En kolhydratuppladdning leder till att man går upp i vikt ca 2 kg på grund av det vatten som binds av glykogenet.

Exempel på matsedel för en uppladdning: 
(Matsedeln är  passande för en på man på 70 kg. Det ger 3000 kcal och  600 g kolhydrater)

Frukost 
2 portioner havregrynsgröt, lätt-mjölk, 1 banan, juice 
Lunch 
2 portioner ris, fiskgryta. 
Middag 
3 portioner pasta, köttfärssås, bröd, vatten 
Kvällsmål 
3 dl musli, filmjölk, bär 

Referenser 
1)Davies CT & Thompson MW. (1979) Aerobic performance of female marathon and male ultramarathon athletes. Eur L Appl Physiol Occup Physiol 41, 233 245 

2)Hawley J.A., Schabort E.J., Noakes T.D. and Dennis S.C. (1997). Carbohydrate loading and exercise performance. Sports Med 24(1):1-10 

3)Nilsson L.H. & Hultman E. (1973). Liver glykogen in man. The effect of total starvation or a carbohydrate-poor diet followed by carbohydrate refeeding. Scand J Lab invest 32, 325-3304 

4)Hargraves M & Briggs CA. (1988) Effect of carbohydrate ingestion on exercise metabolism. J Appl Physiol 65, 1553-1555.